Hej.
Imorgon är det nyår tänk vad tiden går fort, känns som att det inte var längesen även om detta året har varit mycket.
Året som varit var lite mer än förra året. År 2018 var det många saker som var jobbiga, släktingar från både min och sambons sida som var på sjukhus. Även jag och sambon var där, sambon som gjorde illa sig i ryggen och jag som slog huvudet och var orolig för hjärnskakning.
Min älskade gamla katt som fick lämna oss och massa annat.
Hoppades på att år 2019 skulle bli bättre men började Januari med huvudvärk och nej ingen baksmälla då jag inte dricker alkohol. Den där huvudvärken kom och gick både spänningshuvudvärk och migrän vartannat. I slutet av Januari fick jag samtal av min mamma hon berättade att dem hade ringt ifrån sjukhuset. Pappa hade blivit inlagd, blev lite chockad då han aldrig har varit inlagd på sjukhuset samtidigt orolig för hur det var med honom.
Dagen efter åkte jag, en av mina bröder och min mamma för att hälsa på honom. Visste att han var dålig med kändes jobbigt då det var som att det inte alls var pappa som stod där framför oss. Självklart var det ju han men han var inte alls sig lik på sitt sätt. Samtidigt visste man om att han inte alls ville vara där, så man ville bara ta med honom därifrån men vi visste att han var där av en anledning.
Han hade mycket dåliga värden och hade hade fått ett flertal stroke under året vilket han inte hade talat om för oss. Men då han aldrig varit på sjukhus innan så visste han nog att vi skulle ta honom dit och vi visste om det. Eller så kan det vara att han trodde att det rörde sig om en kraftig huvudvärk.
Under tiden han var på sjukhuset så gjorde dem en demensutredning på honom och den utredningen gjorde så att han skulle få komma till korttidsboende nära sjukhuset i väntan på ett annat korttidsboende. När han fick plats på det andra korttidsboendet fick han vara där tills han nu fick ett permanent boende nära oss. Det har varit en lång resa hit och nu bor han äntligen bara ca 5 minuter ifrån mig och sambon och kanske 15-20 minuter från två av mina bröder och min mamma.
Ville berättade lite om detta då det nog är andra som gått eller går igenom samma sak och kanske inte vet vad eller hur man ska göra under dessa stunder. Dem som har gått igenom samma sak berätta gärna om era erfarenheter i kommentarerna så kan det hjälpa andra.
En av mina bröder, jag och mamma hjälptes åt med pappas räkningar, kollade posten och körde pappas möbler till min bror då lägenhetslängan pappa bodde i skulle renoveras och göras om.
Vi hälsade på i den mån vi kunde då vi bor x antal mil ifrån där han var.
Min syster hjälpte också till med räkningarna på sommaren då vår bror var utomlands.
Det finns dem som går igenom detta helt själv då man kanske är ensambarn i familjen och det kan jag förstå är jobbigt. Jag är tacksam att man har både mamma och syskon som man kunde prata och ta hjälp ifrån.
Är man ensam och tar hand om allt detta så tror jag att det är viktigt att ha någon man kan prata med.
-----
Annat som har tagit på min och sambons krafter är dem vi hyr utav. Vi har försökt nu i två års tid att hitta lägenhet eller hus att bo i för att må bättre. Men inte hittat något ännu då det är bostadsbrist.
Jag och sambon hoppas nu på att år 2020 blir ett bra år och att vi får komma härifrån för att må bättre och få ett lugnare liv.
-----
Så Gott Nytt 2020 på er alla!
//Marre
Vad jobbigt ni måste ha haft det med din pappa <3. Här fick vi under 2019 beskedet att pappa har Alzeimer och det känns riktigt jobbigt. Än så länge klarar han av vardagen ok och har stödet av sin fru, men jag vet att mycket jobbigt väntar framöver och det fasar jag för. Jag och min syster bor dessutom 2 timmar ifrån honom vilket också känns jobbigt när man tänker på framtiden.
SvaraRaderaIbland känns det som om det bara är jobbiga saker som väntar i livet framöver....
Ja det har varit en resa hela året. I början var allt jätte jobbigt och mådde inte alls bra. Men när året fick gå så blev det svåra lite lättare då jag bestämde mig för att jag ville göra pappas vardag lite lättare. Genom att prata om saker som jag vet han tycker om. Han såg bland annat väldigt mycket fram emot att bo närmare oss. Nu när han gör det pratar han ofta om hur roligt det är. Vi pratar om gamla minnen, tar promenader, vi ringer ofta för att se hur hans dag har varit om vi inte varit där. Jag, sambon, min bror, syster och mamma har funnits där och hjälpt om det har varit något. Pappa har en bland demens där Alzeimer finns med.
SvaraRaderaHåller med om att det är jobbigt då man inte vet hur framtiden ser ut.
Förstår att du och din syster tycker att det är jobbigt att ni bor 2 timmar ifrån eran pappa <3
Tycker du att det är dagar som är jätte jobbiga så skriv gärna till min mail som finns i min profil.
Kan jag hjälpa, stötta, ge råd eller bara finnas till för att lyssna så gör jag gärna det. Eller om det är något du funderar över <3